Häxprocess, häxeriprocess, trolldomsprocess eller häxjakt, kallas de händelser, framför allt under 1400- till och med 1600-talet, runt om i den kristna världen, där människor, i de flesta områden i huvudsak kvinnor anklagades för att vara häxor och för samröre med Satan. Minst 30 000 personer avrättades. Betydligt högre siffror än så har nämnts, men dessa påståenden saknar historisk dokumentation.I överförd betydelse används båda termerna om tillstånd av upphetsning i samhället, en organisation eller ett samfund, då en energiskaktivitet utbryter för att utrota eller oskadliggöra motståndare av någon typ. Orden används ofta med negativ laddning för att påskina att jakten på något sätt saknar relevans eller legitimitet.
Historik
Tidig medeltid
Tron på fenomenet trolldom har alltid existerat, men det var först med kristendomen som trolldom började sammankopplas med djävulen och därmed med något ont, häxeri, som måste bekämpas.
Den tidiga kristendomen tog arv efter den judiska monoteismen som endast lämnade utrymme för två sfärer: den goda sfären, för de som följde Guds lag, och den onda, som behärskades av djävulen. Denna syn gjorde att alla former av övernaturliga fenomen, makter och väsen som inte kunde kategoriseras som tillhöriga Gud, per automatik klassificerades som tillhöriga Satan och hans demoner. Resultatet var att alla rester av folktro, förkristna gudar och trollkonster ansågs tillhöra djävulen, helt enkelt därför att de inte tillhörde Gud.
Dock ansåg den tidiga kristendomen samtidigt att djävulen inte hade någon verklig makt, utan bara skapade illusioner, vilket innebar att han och hans demoner inte togs på allvar. Denna syn bidrog till att de hedniska gudarna, liksom djävulen, förlöjligades snarare än fördömdes av tidiga kristna teologer.
