Kahlo målade framförallt självporträtt och lät sig inspireras av mexikansk populärkultur, och arbetade i en sorts naivistisk folkkonsttradition. I sin konst undersökte hon frågor kring identitet, postkolonialism, genus, klass och etnicitet. Målningarna innehåller ofta element från hennes biografi, hon blandar realism och fantasi, och Kahlos har beskrivits som surrealist eller magisk realist. Hon tillhörde även den postrevolutionära Mexicanidad-rörelsen, som syftade till att definiera en mexikansk identitet. Hon var medlem av det mexikanska kommunistpartiet.
Frida Kahlo visade tidigt intresse för konst, men det var först sedan hon 1925 råkat ut för en trafikolycka och blivit sängliggande som hon började måla. Olyckan orsakade permanenta skador på både hennes ryggrad och livmoder, vilket gjorde att hon under resten av sitt liv kämpade med svåra och ständigt återkommande smärtor och vilket också skulle påverka hennes konst.
Under sin levnad var hon främst känd som hustru till konstnären Diego Rivera men efter sin död, mot slutet av 1970 när forskare började ifrågasätta uteslutandet av kvinnor och icke-västerländska konstnärer från konsthistorien, blev hon allt mer uppmärksammad. Idag omskrivs hon exempelvis av Tate Modern som "en av de viktigaste konstnärerna under 1900-talet" Hennes konst har setts som symbol för mexikanska nationella och inhemska traditioner, och för feminism på grund av sina kompromisslösa skildringar av kvinnans erfarenheter.
