De tekniker eller principer som används för att framställa tryckt material kan i huvudsak indelas i två grupper, efter huruvida tekniken använder en tryckform eller ej:
Tryckformsbaserade trycktekniker – tekniker som använder en fysisk, statisk tryckform som bygger upp tryckbilden som når substratet, till exempel en tryckplåt som i offset, en graverad kopparplåt som i kopparstick, en finmaskig duk med härdad emulsion som i silkscreen.
Icke-tryckformsbaserade trycktekniker – tekniker som inte använder en fysisk, statisk tryckform. Hit hör digitaltryckstekniker, såsom inkjet (bläckstråle) och xerografi (elektrografi).Inom gruppen tryckformsbaserade trycktekniker finns i huvudsak fyra undergrupper, som utgår ifrån tryckformens princip:
Högtryck – använder en tryckform där de tryckande ytorna är upphöjda från de icke-tryckande ytorna, som en stämpel. Hit hör till exempel flexografi och boktryck inom industriell tryckteknik, och träsnitt och linoleumsnitt inom konsttryck.
Djuptryck – där de tryckande ytorna består av försänkningar i tryckformen. Hit hör till exempel djuptryck inom industriell produktion, och kopparstick inom konsttryck.
Plantryck eller yttryck – där de tryckande och icke-tryckande ytorna skiljs åt tack vare ytornas olika kemiska egenskaper (att den tryckande ytan attraherar tryckfärg och den icke-tryckande ytan stöter bort tryckfärg) och inte genom nivåskillnader. Hit hör litografisk offset och stenlitografi.
Genomtryck – använder en tryckform som släpper igenom färg genom de tryckande ytorna och hindrar färg från att nå substratet vid de icke-tryckande ytorna, som en schablon eller stencil.
