Torn (mlt: tor(e)n, ytterst av latinets turris) är en hög byggnad eller byggnadsdel, med en relativt liten basyta. Som fristående byggnad används det numera ofta för utsikt ("utsiktstorn") och/eller kommunikation (exempelvis Eiffeltornet). Som del av en byggnad kan det exempelvis vara del av ett slott eller en kyrka.
Beskrivning
Ett torn kan ha ett eller flera utsikts- och/eller restaurangdäck, men det skiljer sig från ordinära skyskrapor genom att det i regel inte finns några sammanhängande våningsplan under dessa däck samt att tornets huvudsyfte normalt är just att vara högt.
Historiskt sett har torn ofta byggts i försvarssyfte, bland annat i slott och borgar. Med utsikt över omgivningen kunde borgens innehavare bättre övervaka omgivningen och tidigare upptäcka fientlig verksamhet. En annan historisk användning är i eller vid kyrkor, där de både fungerat som plats för kyrkklockor (exempel Lutande tornet i Pisa) och även i orostider haft viss betydelse som försvarstorn. Torn finns även i andra religioner, och minareterna inom islam används i likhet med kristendomens kyrkor för att kalla till bön/gudstjänst. Babels torn är det svenska namnet på den pyramidliknande zigguraten i det forntida Babylon, där den hade religiös betydelse.
Torn kan även komma till användning inom kommunikation.
