Tiggeri, eller att tigga, kallas det när en eller flera personer med hjälp av ord eller till exempel kroppshållning ber om monetärt eller annat bidrag från en främling. Tidigare benämndes (och fortfarande benämns) det också "bettleri" och det som gavs kallades, och kallas fortfarande, allmosa.
Rättshistoria
Sverige
I 1642 års tiggareordning slogs fast att ansvaret för de fattiga i första hand låg på de anhöriga och i andra hand på den egna församlingen, som borde uppföra sjukstuga och fattigstuga för gamla och sjuka samt barnhus för de föräldralösa. Tiggeri var i Sverige länge en laglig metod för fattigunderstöd. Det begränsades först genom att man tillät det endast inom vissa områden och för personer som hade tiggarpass. Genom tiggarstadgan av 21 oktober 1698 förbjöds det helt utanför hemsocknen; men först genom 1847 års fattigvårdförordning blev det lagligen avskaffat även inom hemsocknen och därefter var det förbjudet. Tiggare som ansågs arbetsförmögna straffades med tvångsarbete och sattes på fästning och spinnhus. Fattighjon som ansågs arbetsoförmögna fick istället gå rotegång, det vill säga bo omväxlande i olika gårdar inom roten, eller bo på fattighus.
Bettleriföreskrifter fanns i 1871 års fattigvårdförordning och återfanns senare i övergångsbestämmelserna till 1918 års fattigvårdslag. Det förväntades att polismyndigheten och de kommunala myndigheterna arbetade för att hindra och hämma tiggeri.
Copyright 2024 puzzlefactory.com Alla rättigheter förbehållna.
