En nos är anatomiskt sett en protuberans hos ryggradsdjur där näsborrarna, som upptar och släpper ut luft till respirationen i anslutning till munnen. Bakom näsan sitter olfaktoriskt slem och bihålorna. Bakom näshålan passerar luften genom svalget, som delas med matsmältningssystemet, och därefter till den resterande delen av respirationssystemet. Hos människor är näsan placerad centralt på ansiktet, medan de flesta andra däggdjurs nos är placerad på dess trynes ovansida.
Luftkonditionering
Som en gränsyta mellan kroppen och den externa världen utför näsan och de tillhörande strukturerna ofta flera saker som konditionerar den inkommande luften (som att värma eller befukta den). Nosens insida är beklädd med hår vars funktion är att hindra oönskade partiklar från att nå lungorna.
Känsla av riktning
Hundars våta nos kan uppfatta riktningen som doften kommer ifrån. De sensitiva kalla receptorerna i huden känner var nosen är som mest kyld, vilket är varifrån den specifika doften som djuret just känt kommer från.
Struktur
Amfibier
Hos amfibier och lungfiskar öppnar sig näsborrarna in i små säckar som i sin tur öppnar sig in i munnens främre tak, genom choanerna. Dessa säckar innehåller en liten mängd olfaktoriskt epitel, som hos maskgroddjur även fodrar ett antal närliggande tentakler.
