Maine är en amerikansk delstat i regionen New England i nordöstra USA. Maine gränsar till Atlanten i sydöst, New Hampshire i sydväst, den kanadensiska provinsen Québec i nordväst och New Brunswick i nordöst. Maine utgör den nordligaste delen av New England och är den delstat i kontinentala USA som ligger längst österut. Delstaten är känd för sitt landskap — sin ojämna, mestadels klippiga kustlinje, sina låga vågformiga berg och sina väl skogbeväxta skogar — men även för sin skaldjursmat, speciellt hummer och musslor.
De ursprungliga invånarna i territoriet som nu är Maine var den Algonkinspråkiga befolkningen. De första europeiska bosättarna var en grupp fransmän år 1604. Den första engelska bosättarna i Maine, den kortlivade Pophamkolonin, etablerades av Plymouth Company år 1607. Ett antal engelska bosättningar etablerades längst Maines kust på 1620-talet, trots att det bistra klimatet, förluster, och konflikter med lokalbefolkning gjorde att många strök med under åren. Under 1800-talet hade bara ett halvt dussin europeiska bosättningar överlevt. Patrioter och brittiska trupper kämpade om Maines territorium under amerikanska revolutionen och 1812 års krig. Maine var en exklav i Massachusetts till 1820, då, som ett resultat av den växande befolkningen och politiska överenskommelser angående slaveri, blev den 23:e delstaten den 15 mars 1820, i samband med Missourikompromissen.Maine är den enda amerikanska delstaten vars namn är enstavigt, och den enda delstat som bara gränsar till en annan delstat.
