Ordet lava är både en benämning på smälta bergarter (magma) på eller ovanför jordens yta samt den bergart som denna smälta stelnar till, då även kallad lavabergart. Lava tränger fram ur jordens inre genom sprickor och rör, främst ur vulkaner. När lava flyter eller kastas upp ur jorden i vätskeform håller den en temperatur på ungefär 700–1 200 °C och trots en viskositet 100 000 gånger vattnets, kan lava flyta flera kilometer innan den svalnar och stelnar. Flytande lava stelnar till många olika magmatiska bergarter, bland annat pimpsten, obsidian, porfyr och basalt.
Etymologi
Varifrån ordet "lava" har sitt etymologiska ursprung är inte säkert. Det kan ha ett ursprung i latinets labes med betydelsen "falla", "glida", "sjunka" eller "störta samman". Första gången ordet användes avseende magma som tränger upp på jorden var i Francesco Seraos korta vittnesbörd av vulkanen Vesuvius utbrott den 14 maj–3 juni 1737. Där beskrev han "ett flöde av glödande lava" i analogi med vatten och lera som forsade ner för vulkanens sidor efter häftigt regn.
Sammansättning och reologi
När lavan stelnat efter ett vulkanutbrott bildar den en extrusiv magmatisk bergart. Dessa kan klassificeras efter sin kemiska sammansättning som antingen felsisk, intermediär eller mafisk/ultramafisk.
