Ett kloster, av latinets claustrum, "inhägnat område", är ett byggnadskomplex avsett som bostad för en religiös grupp personer som valt att leva avskilt från det sekulära samhället, för att kunna ägna sitt liv och arbete åt religiösa livsmål enligt ett fastslaget regelverk. Klosterområdets inre del, den så kallade klausuren (vanligen innanför en mur), får inte utan särskilt tillstånd beträdas av utomstående.
Klosterväsen finns i flera religioner, bland annat kristendom, hinduism, buddhism och daoism. Det indiska (sanskrit) ordet för kloster är vihara, vilket givit namn åt provinsen Bihar. Se även klipptempel.
Abbedi kallas ett kloster som styrs av antingen en manlig föreståndare, abbot, eller en kvinnlig, abbedissa.
Klosterliv inom buddhismen
Buddhismens grundläggande organisatoriska enhet är klostret (sangha) som utgör en kärna, till vilken lekmannautövare kan knytas på ett sätt som liknar tertiärmedlemmars/oblaters knytning till ett kloster eller en orden inom kristendomen. Buddhistkloster existerar sedan buddhismens uppkomst – på grund av dateringssvårigheter vid en tidpunkt infallande allra senast ca 400 f.Kr.
Sydasiatiska buddhistkloster följer klosterregeln sthaviravadavinaya, vars nunne-gren dog ut för många århundraden sedan. Leksystrar under mindre stränga löften existerar dock även inom denna gren av buddhismen.
