En domkyrka är ett självständigt och självägande rättsubjekt och har inte sorterat under någon församling; efter reformationen har domkyrkoförsamlingen firat sina gudstjänster där. Domkyrkan har haft ett eget förvaltningsorgan (domkyrkostyrelse, domkyrkonämnd, domkyrkoråd) fristående från församlingens kyrkoråd och haft en särskild befattningshavare, domkyrkosysslomannen, som haft ansvaret för dess ekonomi, skötsel och vård. De under 1900-talet tillkomna stiften i Sverige, Luleå (1904) och Stockholm (1942), har ej haft sina stiftshelgedomar i formell mening reglerade som domkyrkor, även om de har sådan benämning.
Kyrkoherden i en domkyrkoförsamling kallas domprost (utom i Kalmar och Mariestad där det tidigare stiftet respektive superintendenturen avskaffats).
Uppsala domkyrka
Linköpings domkyrka
Skara domkyrka
Strängnäs domkyrka
Västerås domkyrka
Växjö domkyrka
Kalmar domkyrka (Kalmar stift är sammanlagt med Växjö stift sedan 1915.)
Lunds domkyrka
Göteborgs domkyrka
Mariestads domkyrka (superintendenturen fanns 1583–1647)
Karlstads domkyrka
Härnösands domkyrka
Luleå domkyrka
Visby domkyrka
Storkyrkan i Stockholm
Stockholms katolska domkyrka
Sankt Jacob av Nsibin syrisk-ortodoxa katedral
Sankt Efraims syrisk-ortodoxa domkyrka
S:t Mina koptiska ortodoxa kyrkan
Kaldeiskt kulturcentrum Jungfru Maria kyrka
Esbo domkyrka
Helsingfors domkyrka
Kuopio domkyrka
Lappo domkyrka
S:t Michels domkyrka
Uleåborgs domkyrka
Borgå domkyrka
Tammerfors domkyrka
Åbo domkyrka
Uspenskijkatedralen, Helsingfors
Helige Nikolaus katedral, Kuopio
Heliga Treenighetens katedral, Uleåborg
Ragnhild Boström, Sveriges domkyrkor. 1952
Domkyrkornas förvaltning och ekonomi. Statens offentliga utredningar 1949:63.
Wikimedia Commons har media som rör Katedral.
