Hjälte är i allmän betydelse en beundransvärd person som utför stordåd, och som på så sätt vinner stor heder och ära.
I grekisk mytologi kallades hjältarna heroer (ἥρωι), varifrån många språk fått sitt ord för hjälte, liksom svenska orden heroisk och heroism (hjältemod). De grekiska heroerna hade ofta gudomligt påbrå, vilket är vanligt även bland hjältar i andra mytologier.
Litteraturvetenskaplig betydelse
Huvudpersonen i ett berättande litterärt verk är den rollfigur vars handlingar och öde nystar verkets röda tråd. Ursprungligen förelåg ingen motsättning med den allmänna definitionen, men då estetiken förändrats framför allt sedan realismen har termen även fått gälla misslyckade personer, människor i tragiska omständigheter, onda människor, och till och med människor som inte gör något alls och heller inte är med om något märkvärdigt. Bland verk med dylika hjältar kan nämnas Kafkas Processen, Louise Boije af Gennäs Rent hus, Samuel Becketts I väntan på Godot, Tolstojs Anna Karenina.
Inom fiktionen har ett antal specifika hjältebegrepp skapats. Dessa inkluderar antihjälte, tragisk hjälte och falsk hjälte.
Hjälte och hjältinna
Historiskt har hjälteroller inom fiktion ofta förknippats med manlig styrka, särskilt inom hjältetypen actionhjälte. Detta har inom västerländskt berättande ofta lett till en rollfördelning där hjälten varit man (i likhet med samhällets patriarkala strukturer) och kvinnor placerats i andraplansroller (ofta föremål för hjältens räddningsinsatser – se "dam i nöd").
