Heraldiska vapen är ett igenkänningstecken i form av en vapensköld, ofta tillsammans med en hjälm och hjälmprydnad och utformade enligt heraldikens regler. Heraldiska vapen får föras av alla: adliga eller icke-adliga släkter, statliga myndigheter, företag, föreningar och andra sammanslutningar, samt privatpersoner.
Historia
Heraldiska vapen började internationellt användas på 1100-talet, då man började måla skölden på ett visst sätt för att skilja fiende från vän i krig och identifiera varandra när man hade rustning och hjälm. Efter hand spred sig användandet till olika fredliga sammanhang, till exempel antog städer och stift heraldiska vapen. Sverige följde detta mode och landets första vapen användes 1219, det äldsta stadsvapnet avser Kalmar och är från 1247. Det första vapnet för ofrälse återfinns i stockholmsborgaren Henrik Sunnedachs sigill år 1320.
Blasonering
När ett vapen beskrivs kallas det blasonering. När vapnet blasoneras tar man upp alla de delar av bilden som gör vapnet specifikt och särskiljande samt följer en given beskrivningsordning. Ett heraldiskt vapens utseende är, till skillnad från en logotyp, inte reglerat till sin form utan endast till sitt innehåll. Vissa blasoneringar är enkla, exempelvis det svenska Lilla riksvapnet: "en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en".
