Glasyr (franska: glaçure av glace, spegel) är en glänsande och hård glasliknande ytbeläggning som används på keramiska föremål. Glasyrer är ofta färgade.
Recept på glasyrer anges i procent. När man skapar en ny glasyr vägs ingredienserna och ställs i relation till varandra i en glasyrberäkning. Anledningen till att glasyr används på porslin och lergods är både estetisk och funktionell; det ger föremålet en vacker yta och gör det ogenomträngligt för vatten. I likhet med glas utgörs glasyren av en blandning av silikater som åstadkoms genom smältning, även om smältpunkten vanligen är betydligt lägre än det som behövs för att smälta glas. Olika glasyrer har olika ingredienser, beroende på användningsändamål. För porslin används en silikatrik glasyr. Andra beståndsdelar som ingår i olika sorter glasyrer är sand, kvarts, lera, glas, kaolin, fältspat, koksalt, krita och dessutom olika metalloxider för att ge glasyren färg. Bland dessa kan nämnas tennoxid, järnoxid, koboltoxid, zirkoniumdioxid och brunsten (manganoxid).
