En dromon (från grekiskans dromōn, "löpare") var en typ av galär som användes i Medelhavet under 400- till 1100-talet. Det var det viktigaste örlogsfartyget i det bysantiska rikets flotta och utvecklades senare till de klassiska galärerna av den typ som introducerades av de italienska staterna under hög- och senmedeltiden.
Dromonen var en utveckling av den romerska flottans liburn, en mindre galär som ofta användes som patrullfartyg.
Ursprung och utveckling
Forskningen kring utvecklingen och utformningen av medeltida krigsfartyg är en fråga som varit föremål för mycket debatt och osäkerhet. Fram tills nyligen hade inga lämningar av galärer avsedda för krig hittats och slutsatser var tvungna att dras från litterära källor, enklare avbildningar och fynd av enstaka handelsfartyg, till exempel det 600-talsvraken som hittades vid Pantano Longarini i Sicilien och Yassi Ada, samt 1000-talsfartyget i turkiska Serçe Limanı. Först 2005–2006 i och med Marmaray-projektet i Istanbul har man hittat ett fynd om 36 bysantiska fartyg, inklusive fyra krigsgalärer av typen galea, en variant av dromonen.Det allmänt accepterade tolkningen är att dromonen utvecklades från liburnen genom att få ett komplett däck, att rammen försvann och ersattes med en speron och att fyrkantiga råsegel gradvis ersattes med trekantiga latinsegel. Det är oklart exakt varför rammen försvann. Illustrationer i manuskriptet Vergilius Vaticanus fråna cirka år 400 föreställer fartyg med uppåtvinklade "sporrar" och kan tyda på att rammen försvunnit från romerska galärer redan under senantiken. En annan förklaring kan vara att förändringen skedde på grund av utvecklingen av spantkonstruktioner där fartygen hölls ihop av ett inre "skelett" istället för av själva bordläggningen, fartygets "skal", som i antikens galärer. Det gjorde skroven starkare och mer flexibla, och därför svårare att skada genom ramning.
