Dimma innebär att luften är så bemängd med små vattendroppar att sikten är mindre än 1 km. Är sikten mellan 1 km och 1 mil talar man istället om dis. Om dimman består av iskristaller kallas den för isdimma. Mellan dimma och moln finns ingen principiell skillnad, endast att moln inte når marken.
Fysikaliskt sett är dimma en typ av kolloid, där vätskepartiklar är finfördelade i gas.
För att dimma ska bildas krävs att luften är mättad med vattenånga. Det måste dessutom finnas så kallade kondensationskärnor (mikroskopiska partiklar i luften – rök, stoft, damm) på vilka vattenångan kan kondensera.
Dimma uppstår antingen när fuktig luft avkyls till daggpunkten (strålningsdimma och advektionsdimma) eller när luftens fukthalt ökas (frontdimma och sjörök).
Strålningsdimma bildas över land då marken i klart väder nattetid avkyls. Den kan sedan med landbrisen driva ut till havs.
