Demon (gr. dai'mon, lat. daemon) betecknar ibland i den klassiska grekiska litteraturen, åtminstone hos Homeros och skalderna, gudom. Särskilt angavs därmed ett slags gudaväsen av lägre ordning.
I senare tid, efter Platon, tilldelas i litteraturen liksom i folktron en "daimon" åt var människa såsom hennes dubbelväsen eller skyddsande. Eller också betraktades demonen som den vandrande ande, som tagit säte i människan och utgjorde personens själ. Vissa rationaliserande senstoiker gjorde "daimon" ifrån att vara en andevarelse för sig till det gudomliga, förnuftiga i människan.
Lägre gudomligheter och andar, liknande grekernas demoner, förekommer med olika betydelser i all folktro.[källa behövs] Sokrates "daimonion" uppenbarade sig som en röst som varnade honom för det han inte borde göra. Demoner är enligt den judisk-kristna teologin fallna änglar som Satan drog med sig i syndafallet.
![OpCm oktober [1] Pussel online](https://assets.puzzlefactory.com/puzzle/101/720/recommended.webp)
