Cumulusmoln, eller stackmoln, förkortning Cu, är ett huvudmolnslag som uppstår genom konvektion. Cumulusmolnen är ofta blomkålsliknande och har en molnbas mellan cirka 600 och 3 000 meter över markytan. Toppen på de mest upptornade molnen kan nå upp till 9 000 meters höjd. Cumulusmoln består vanligen endast av vattendroppar. Om temperaturen är betydligt under noll grader kan iskristaller bildas i molnet.
Typer av cumulusmoln
Cumulus humilis "vackertvädersstackmoln" (Cu hum) - med endast liten vertikal utsträckning
Cumulus mediocris "blomkålsmoln" (Cu med) - med måttlig vertikal utsträckning
Cumulus congestus "upptornade stackmoln" (Cu con) med stor vertikal utsträckning
Cumulus fractus (Cu fra) - moln med sönderrivet utseendeForm som är tillämpbar på cumulusmoln
radiatus "molngator" (ra) - moln i parallella bandYtterligare kännetecken och följemoln
pileus (pil) - "hätta", följemoln i form av en litenhätta med liten horisontell utsträckning
velum (vel) - "segelformad", följemoln bestående av ett slöjliknande moln hopsmält med övre delen av cumulusmolnet
virga (vir) - "fallstrimmor", nederbörd som ej når marken
pannus (pan) - "formad som ett tygstycke", "trasa", följemoln bestående av sönderrivna moln under huvudmolnet
tuba (tub) - "trumpetformad", hängande molnpelare som avslöjar en virvel under molnet
Observationer
Små cumulusmoln kan bli talrika och sammanpackade att man kan förväxla dem med stratocumulus eller altocumulus. Cumulusmoln har dock kupolformade toppar och har inte undersidor som är sammansmälta.
Cumulus congestus skiljs från cumulonimbus genom att cumulonimbus har trådig eller strimmig vävnad i sin övre del. Cumulusmoln ger, enligt internationell överenskommelse, aldrig blixt, åska eller hagel.
Cumlus fractus har större mäktighet än stratus fractus och är vanligen vitare och mindre genomskinlig.
