Blues är en form av vokal och instrumentell musik med ursprung i arbetssånger, sjungna av afroamerikaner i USA. Modern amerikansk populärmusik har starkt påverkats av blues, och särskilda musikformer som jazz, storbandsmusik, rhythm and blues, rock'n'roll och country, såväl som konventionell pop har uppkommit på grund av inflytande från blues, eller fått sin nuvarande form tack vare blues.
Bluesmusiken uppstod runt Mississippideltat under slutet av 1800-talet, en stil numera kallad deltablues. Musiken populariserades så småningom i en mer städad, notbunden form av personer som kompositören och orkesterledaren W. C. Handy. Sitt stora kommersiella genombrott fick bluesen 1920 med sångerskan Mamie Smiths insjungning av Crazy Blues för bolaget Okeh som skall ha sålt i mer än två miljoner exemplar. Den moderna elektrifierade storstadsbluesen skapades i Chicago och fick sin stora spridning genom det legendariska skivbolaget Chess Records där artister som Muddy Waters och Howlin' Wolf gav ut sina skivor.Blueslåtars text handlar ofta om problem eller olycka, framförda i en lösligt berättande stil. Namnet kommer från uttrycket in the blue moods, feeling blue och blue notes som betyder ledsen, sorgsen.
De instrument som är vanligast i blues är gitarr, piano, munspel, basgitarr, trummor och slagverk.
Teoretisk bakgrund
Under de första årtiondena av 1900-talet var bluesmusiken inte klart definierad i form av ackordväxlingar och antalet takter. Den numera konventionella 12-taktersbluesen blev en standard under 1930-talet.
Om ovanstående spelas i tonarten C-dur (exempelvis) skulle ackorden bli:
I många fall används ackordfärgningar, där ett eller flera av ackorden ofta spelas som durseptimackord (T7>, S7> och D7).
