ISO 4217 är den standard, fastställd av ISO, som beskriver de trebokstavskoder, valutakoder, som betecknar valutor. Till exempel skrivs svensk krona (SEK), euro € (EUR) och brittiskt pund (GBP). För uppgift om världens länders aktuella valutor, se respektive land.
På svenska skall valutasymboler skrivas efter beloppet, även om man gör på annat sätt på det språk som används i det land som valutan kommer ifrån (att göra så är regel på engelska). Man skriver alltså 10 kr (eller 10 SEK, 10 DKK etc.), 50 €, 30 £ och 40 $ i en svensk text. I löpande text bör hela valutanamnet skrivas ut, alltså 40 dollar, 40 euro och så vidare.
Talar man om växelkursen mellan två olika valutor (valutakursen), kallas detta för valutapar och refereras till med hjälp av valutasymbolerna; till exempel GBP/SEK där den sistnämnda valutasymbolen är prisvalutan (SEK i exemplet).
Följande valutor och betalningsmedel används inte längre:
antoninianus - Romarriket
as - Romarriket
austral - tidigare valuta i Argentina
belgisk-luxemburgsk franc - tidigare valuta i Belgien och Luxemburg
british crown (brittisk krona)
brasiliansk cruzeiro - tidigare valuta i Brasilien
daler
denarius - Romarriket
drachme - tidigare valuta i Grekland
dupondius - Romarriket
ecu - EU
salvadoransk colón - tidigare valuta i El Salvador
finsk mark - tidigare valuta i Finland
fransk franc - tidigare valuta Andorra, Monaco och Frankrike
jugoslavisk dinar - valuta i före detta Jugoslavien
krugerrand - pseudovaluta, tidigare i Sydafrika
maravedi - tidigare valuta i Spanien
ostmark - Valuta i det tidigare Östtyskland
peseta - tidigare valuta i Andorra och Spanien
Reichsmark (riksmark) - valuta i Tyskland före 1945
sestertius - Romarriket
sovjetisk rubel - Sovjetunionen
spansk dollar
spansk peso
sucre - tidigare valuta i Ecuador
toman - tidigare valuta i Iran (osäker uppgift)
tysk mark eller d-mark - tidigare valuta i Tyskland
österrikisk schilling - tidigare valuta i Österrike
De flesta av världens valutor kan införskaffas på växlingskontor i större delen av världen.
