Vall - pussel på nätet

En vall är en långsträckt upphöjning längs med marken. Den har sluttande sidor och består ofta av jord eller grus. En vall anläggs av människor, ofta som skydd eller försvar. Ordet är av latinskt ursprung och är besläktat med engelskans wall ('vägg', 'mur').

Varianter

Exempel på olika vallar är:

Fästningsvall – skyddsvall (av jord eller dylikt) på utsidan av en befästning

Sandvall – långsträckt sanddyn, ofta nyttjad som skydd (på svenska sedan 1745)

Strandvall – vall av grus/sten bildade naturligt längs med strand (på svenska sedan 1833) eller skyddsvall i befästning/fördämning (sedan 1711)

Snövall – vall av snö (exempelvis som resultat av snöskottning eller -plogning; på svenska sedan 1840)

Banvall – underlag för järnvägsspår, uppbyggd av makadam (på svenska sedan 1872)

Bullervall – skyddsmur/-vall (utestänger ljud) vid större vägEn annan variant är hägnadsvallar (till exempel gropavallar och tångvallar).

I överförd betydelse har vall-begreppet använts i andra sorts barriärliknande företeelser. Man talar bland annat om tandvall, ljudvall (som bryts igenom med en ljudbang) eller sexvallen (som kan brytas igenom av moraliska gränsöverskridare), och man kan bryta igenom en känslomässig vall.

Etymologi och historik

Ordet vall har funnits i svenska språkget sedan äldre fornsvensk tid. Ordet hade samma stavning i fornsvenska, och där hade det lånats in från latinets vallum ('förskansning'; 'mur', 'vägg') via lågtyskans wal. I betydelsen 'mur' eller 'vägg' har det lånats in i engelska språket, där vägg-betydelsen finns belagd sedan mitten av 1200-talet.Tidiga vallar var de skyddsvallar mot fientliga folk som byggdes av romare i Britannien (Hadrianusvallen och Limes) samt av kineser (Kinesiska muren).