Tundra (ET i Köppens system) är en klimattyp och ett biom, karaktäriserad av permafrost med låg och ömtålig vegetation. Arktisk tundra är det skoglösa området med permafrost mellan tajgan och ishavsområdet i Europa, Asien och Nordamerika (ett fåtal motsvarigheter finns runt södra polarregionen). Alpin tundra finns i bergsområden, där den höga höjden ger motsvarande klimatförhållanden, dock inte alltid med permafrost i strikt mening, men alltid ovanför trädgränsen.Ordet tundra kommer från Kildinsamiska tūndâr, vilket betyder "skoglöst berg; fjäll".
Tundraklimatet karaktäriseras av att medeltemperaturen på årets varmaste månad inte överstiger +10°C, detta innebär att arktiskt klimat råder. I svenska fjällområden råder generellt sådant klimat uppe på fjället (alpin tundra) samtidigt som klimatet på lägre höjd är subarktiskt. Gränsen mellan klimatzonerna syns tydligt på trädgränsen. Växtsäsongen på tundran varar vanligen 60 till 80 dagar, och frostperioden varar nio till tio månader.
Områden med kontinuerlig permafrost uppträder vanligen i områden med en högsta årsmedeltemperatur på -1°C till -4°C och diskontinuerlig permafrost där årsmedeltemperaturen är lägre än -7°C till -8°C. Marken i tundraområden består oftast av en sula av kontinuerlig eller diskontinuerlig permafrost, i många fall är dock berggrunden helt i dagen. Ovanpå permafrosten ligger en dåligt utvecklad jordmån uppbyggd av torv, vilken är påverkad av frys- och smältperioder. Under sommaren smälter detta övre, så kallade aktiva lager, och bildar en vattenmättad sörja.
