Tamkanin (Oryctolagus cuniculus var. domestica) är en av alla varianter av domesticerad europeisk kanin, vilka idag uppvisar en stor variation vad gäller färger, storlek, utseende och fertilitet. Domesticering av kanin förekom redan under romartid och idag hålls de över stora delar av världen för kött- och pälsproduktion, som försöksdjur eller som sällskapsdjur.
Historia
Tamkaninens faktiska ursprung är oklart. De första som beskrev kaniner var fenicierna som stötte på dem under sina resor utefter kusten av norra Afrika och Iberiska halvön. Under 200-talet f.Kr noterade den grekiske historiken Polybios att det skeppades kaniner från Korsika och under 100-talet f.Kr kallade den romerska vetenskapsmannen Marcus Terentius Varro Spanien för kaninernas hemland. Varro beskrev hur dessa djur hölls i speciella trädgårdar med murar som skulle hålla kaninerna inne och predatorer ute; dessa trädgårdar kallades för leporaria. Kaniner var lättskötta och försåg ägarna med kött och päls. Romarna lärde sig sedan denna praktik och därifrån spreds kunskapen att hålla och föda upp kaniner.
Under medeltiden var det mycket vanligt med uppfödning av kanin i Europa.
