Syntetiskt gummi (förr även syntetisk kautschuk) är en elastomer som ersätter gummi. Syntetiskt gummi var en viktig produkt under första världskriget och andra världskriget för de länder som saknade tillgång på naturgummi.
Historik
Redan 1860 upptäckte Greville Williams, att isopren vid längre tids förvaring polymeriseras till en segflytande massa. Gustave Bouchardat upptäckte 1879, att denna polymerisering gick snabbare genom inverkan av klorvätegas.
Genom en mängd arbeten, utförda framför allt av tyska och brittiska kemister, fann man relativt billiga metoder för framställning av kolvätena butadien CH2=CH–CH=CH2; isopren eller metylbutadien CH2=C(CH3)–CH=CH2 och dimetylbutadien CH2=C(CH3)–C(CH3)=CH2, samt för polymerisering av dem till kautschuksorter.
Lättast och billigast erhölls dimetylbutadin i fabriksmässig skala enligt följande reaktioner. Ur kalciumkarbid fås acetylen, som med hjälp av en kontaktsubstans (kvicksilversalter) omsätts med vatten till acetaldehyd, CH3CHO, som oxideras till ättiksyra. Denna överförs till kalciumacetat, som vid torrdestillation på vanligt sätt ger aceton (CH3)2CO. Aceton reduceras genom behandling med amalgamerat aluminium till pinakon, (CH3)2–C(OH)–C(OH)(CH3)2. När denna vid minskat tryck leds över till upphettad kontaktmassa av lerjord som håller 400 °C, avspaltas två vattenmolekyler och kolvätet dimetylbutadien erhålles i högt utbyte. Dess kokpunkt är 71 °C och densiteten 0,73 kg/dm3.
