Storfurstendömet Litauen var en medeltida stormakt som uppstod under 1200-1300-talen. Furstendömet uppstod i södra Baltikum och expanderade mot söder och öster. Tidvis sträckte det sig från Östersjön till Svarta Havet. Furstendömet hade nära samarbeten med Polen inom Polsk-litauiska samväldet. Staten upplöstes 1795.
Bakgrund
Som statligt organiserade framträdde litauerna i historiens ljus först i mitten av 1200-talet under sin furste Mindaugas I. De hade då ännu inte kristnats, men redan börjat utbreda sitt välde över de västryska stammar, vars språk så småningom skulle uttränga deras eget. Å andra sidan hotades de av de tyska ordensriddarnas krigiska mission från Preussen och Livland liksom av det småningom konsoliderade Polen och av tatarerna.
Under Gediminas regering i början av 1300-talet samlades Litauens krafter till fortsatt expansion åt öster och söder, men rikets delning mellan hans söner, bland vilka må nämnas Algirdas och Kęstutis, medförde inre stridigheter, fortsatta ännu sedan den förre erkänts som storfurste och återupptagit sin faders politik.
Litauiskan hade inget eget skriftspråk eller litteratur vid denna tid och i takt med att östslaviska områden erövrades började den litauiska staten använda kanslirutenska som administrativt språk.
Expansion och union med Polen
Litauens historia är i det följande, från en synpunkt sett, en strid mellan Algirdas och Kęstutis arvingar.
Copyright 2024 puzzlefactory.com Alla rättigheter förbehållna.
