ringar - pussel på nätet

Saturnus ringar är ett system av planetringar i plan med planetens ekvator med en diameter av 280 000 kilometer, ut till ring A, och ytterligare till cirka 966 000 kilometer med de senare upptäckta ringarna ut till ytterkanten av ring E. Ringarna består av is (minst 95 %) och grus, och är endast mellan 5 meter och 30 meter tjocka. Hösten 2009 upptäcktes med hjälp av Spitzerteleskopet ytterligare en ring i samband med månen Phoebes bana långt utanför de tidigare kända ringarna.

Upptäcktshistoria

Saturnus ringar upptäcktes 1610 av Galileo Galilei, som var den första som studerade Saturnus med teleskop. Han insåg emellertid inte vad han upptäckt, då de just då råkade ligga nästan i plan med jordens bana, och han såg dem som två stora månar på var sida om planeten vilket förbryllade honom storligen. 1655 var ringplanet tydligare synligt från Jorden, och astronomen Christiaan Huygens föreslog att det är en ring runt planeten. Giovanni Cassini fann 1675 att det var flera ringar och man började kalla dem A-ringen och B-ringen, medan gluggen emellan fick namn efter upptäckaren.

Ringarnas struktur

Astronomerna anser att ringarna troligen till största delen uppstått samtidigt med planeten, på ungefär samma sätt som det för närvarande anses att solsystemet uppstod, det vill säga en stor skiva av rymdstoft som genom gravitationens samverkan med rotationen koncentrerades till större enheter, och isbitarna till sist blev över. Ringarna kan också ha fyllts på med halvfärdiga månar som krossats av Saturnus enorma gravitation. En del ringar är tunnare än de övriga, och C-ringen till exempel är bara 5 m tjock. Mellan ringarna finns flera gluggar, och Enckes delning beror på att månen Pan har dragit till sig det närmaste stoftet.