Peregrination (av latinets peregrinatio – "resa i främmande land") används som äldre benämning på utländska resor. Ofta avser termen studenters resor till universitet i främmande länder under perioden mellan 1100-talet och 1700-talet. Som synonymer till peregrination används bildningsresa, edukationsresa och studieresa, samt den latinska termen peregrinatio academica. Särskilt i svensk och nordisk forskning används peregrination som synonym till termen grand tour som avser bemedlade resenärers utländska resor till berömda universitetsstäder och metropoler på kontinenten under perioden mellan 1500-talets mitt och 1700-talets utgång. Den brittiska 1700-talsaristokratins grand tours till Italien är de mest kända resorna av detta slag. Skillnaden mellan termerna peregrination och grand tour ligger således i sociala förhållanden. Medan vem som helst kunde genomföra en peregrination var grand tour-resandet förbehållet en inflytelserik och förmögen elit.Peregrinationerna är lika gamla som universitetsväsendet. Så snart de första universiteten hade grundats i början av 1100-talet drog de till sig studenter från långväga håll. Dessa reste – peregrinerade – för att skaffa sig utbildning inom filosofi, teologi, juridik och medicin. Studiernas allmängiltighet garanterades av den katolska kyrkan som gav universiteten rättigheter att bedriva undervisning och skipa rätt bland lärare och studenter.
