Ortografi - pussel på nätet

Ortografi, (även rättskrivning) till grekiska orthos 'rät, rätt' och graphein 'skriva', handlar om stavning, interpunktion, bruket av versaler och gemener, avstavning och särskrivning. Ortografi kan oftast direkt översättas med skriftspråk och inte sällan med stavning. Man kan också med ordet avse relationen, "samspelsmönstret", mellan ett språks grafem (skrivtecken) och dess fonem ("språkljudsenheter"), tryckaccenter och tonaccenter med mera. I finskans ortografi dubbeltecknas till exempel lång vokal, medan så ej är fallet i svenskans ortografi. För varje språk som har en skrift finns regler för hur talspråket ska överföras till skriften, och därför har varje skriftspråk sin egen ortografi. Ibland finns olikheter i ortografin mellan olika länder som har samma språk. Ett exempel är engelskt skriftspråk, där vissa olikheter beror på i vilket land språket skrivs. I engelska i Gamla världen (Brittiska öarna) skriver man till exempel harbour, labour, medan man i Nya världen, (framför allt i USA – i Kanada, Australien och Nya Zeeland används brittisk stavning), skriver harbor, labor.

Djupa och grunda ortografier

Bland fonografiska (ljudbaserade) skriftspråk, som svenskan tillhör, talar man om "djupa" och "grunda" ortografier. De senare har en hög grad av direkta och regelbundna relationer mellan bokstav och fonem på så sätt att en bokstav alltid tenderar att representera samma ljud och att ett ljud i princip alltid skrivs med samma bokstav.