Utmärkande drag är många växlar – oftast 21 (3 drev vid vevpartiet och 7 kransar i bakhjulet), 24 (3 drev vid vevpartiet och 8 kransar i bakhjulet), 27 (3 drev vid vevpartiet och 9 kransar i bakhjulet) eller 30 (3 drev vid vevpartiet och 10 kransar i bakhjulet). Växlarna är i dessa fall utanpåliggande, men det finns mountainbikecyklar med endast en växel (single speed) eller med navväxlar, med eller utan fotbroms, cyklar med utanpåliggande växlar saknar fotbroms och har då endast fälgbromsar eller skivbromsar. Oavsett drivteknik har mountainbikecyklar så gott som alltid grova däck.
Man kan dela in cyklarna i fyra huvudgrupper men varianter och kombinationer är vanliga:
Helstel – odämpad cykel
Hardtail (framdämpad) – cykel med stel bakdel och enbart stötdämpad framgaffel
Heldämpad – cykel med såväl framgaffel som baksving stötdämpade
Softtail – böjet i baksvingen, som är stelt infäst i stället för med pivot-punkter, kan tillgodogöras genom inbyggd lätt fjädring/dämpning i den bakre ramenMountainbiken blev populär på 1990-talet, både som träningsredskap och som transportmedel. Mountainbike introducerades som olympisk gren i OS i Atlanta, 1996.
Att utvecklingen av terrängcykeln började på USA:s västkust står relativt klart. Den vanligaste berättelsen handlar om ett gäng cyklister som började tävla mot varandra nedför Mount Tamalpais (Mt Tam) i Marin County norr om San Francisco i Kalifornien. Den lilla grusvägen hade en sträcka på tre kilometer med en fallhöjd på 400 meter. Detta har kommit att kallas "terrängcykelns födelse".
