Manillagaleonen var den spanska kolonialmaktens sjöförbindelse mellan Filippinerna och Nya Spanien. Upptäckten och erövringen av Filippinerna och den följande upptäckten av sjövägen från Filippinerna till Mexiko skapade en förbindelse mellan Spanien och Asien.
Lasten
Manillagaleonens lönsamhet vilade på det höga silverpriset i Asien och den goda tillgången på silver i Mexiko. Det tillät spanjorerna att köpa asiatiska lyxvaror billigt och avsätta dem i Europa med minst 300 % vinst. Från Asien förde Manillagaleonen silke, bomull, elfenben, mattor, tyger, lackerade trävaror och annat vilket kom från Kina, Indien, Java, Sri Lanka och Persien. Den medförde även officiell och privat korrespondens samt passagerare; köpmän, militärer och missionärer. Från Acapulco medfördes silver eller silvermynt som betalningsmedel för handelsvarorna och för att täcka utgifterna för den spanska kolonialadministrationen, missionen och krigsmakten på Filippinerna. Missionärer, militärer och ämbetsmän medfördes även som passagerare.
Seglationen
Galeonen lämnade Manilla i juli eller senast i augusti, annars fick färden uppskjutas ett år på grund av de då rådande vindförhållandena. Återresan skedde efter fem eller sex månader och galeonen kom därför tillbaka till Manilla i december eller januari.
