Längdhopp är en gren inom friidrotten där de tävlande skall hoppa så långt som möjligt och landa i en sandgrop. Hopparen springer 15–25 meter mot hoppgropen på en ansatsbana och gör avstamp från en planka / zon, det är en fördel att hoppa precis innan den röda delen av plankan, eftersom man mäter från plankan, inte där man gör avstamp. Zon är till för yngre ungdomar, då man mäter från avstampet. Efter plankan finns en övertrampsplanka med plastellina på. Om hopparen gör ett avtryck i plastellinan räknas hoppet som ett övertramp och hoppet blir ogiltigt och inget resultat registreras. Observera dock att reglerna inte kräver att det måste finnas ett "odiskutabelt" märke i plastellinan.
Tävlingen går till så att deltagare har tre försök att nå resultat. När dessa tre omgångar är avklarade får de åtta med bäst resultat hoppa ytterligare tre hopp i en finalomgång. Om kvalhoppningen har skett i olika gropar får samtliga finalister sex nya hopp i samma grop för att förhållandena ska vara lika. I större mästerskap har man oftast en kvalgräns för att komma till final, vilket kan leda till att det blir fler än åtta i final.
I längdhopp och tresteg sker även vindmätning vid samtliga hopp. Om det är en medvind på mer än 2 m/s får resultatet ej räknas som någon form av rekord. Hoppet är dock giltigt för tävlingen. Det är samma regel som gäller för sprintlopp på 200m och kortare.
Grenen är olympisk sedan starten 1896, då Ellery Clark vann med ett hopp på 6,35 m, och ingår i alla större friidrottsmästerskap. Längdhopp ingår även i damernas sjukamp och herrarnas tiokamp. I de tidigaste moderna olympiska spelen (1896-1912) förekom även stående längdhopp, dvs längdhopp utan någon ansatslöpning.
