En kondensator är en passiv elektronisk komponent (jämte resistorer, memristorer och induktorer). Den har förmågan att lagra elektrisk laddning. Kondensatorn karaktäriseras av sin kapacitans C som mäts i enheten farad. Två plattor med arean A och det inbördes avståndet d, har kapacitansen
C
≈
ϵ
r
ϵ
0
⋅
A
d
{\displaystyle \ C\approx \epsilon _{r}\epsilon _{0}\cdot {\frac {A}{d}}}
om
A
≫
d
2
{\displaystyle A\gg d^{2}}
,där
ϵ
0
{\displaystyle \epsilon _{0}}
är permittiviteten i vakuum,
ϵ
r
{\displaystyle \epsilon _{r}}
är relativa permittiviteten för materialet mellan plattorna (
ϵ
r
≈
1
{\displaystyle \epsilon _{r}\approx 1}
för luft). Materialet mellan plattorna kallas för dielektrikum. Materialet som används som dielektrikum definierar vanligen kondensatortypens namn som exempelvis: keramisk, plast, papper eller aluminiumoxid (denna typ kallas dock elektrolytkondensator). Det dielektriska materialet påverkar starkt en kondensators egenskaper och prestanda.Elektricitetsmängden, det vill säga den laddningsmängd Q som kan lagras i kondensatorn, är proportionell mot den pålagda spänningen U över kondensatorn enligt sambandet
Q
=
C
U
{\displaystyle \ Q=CU}
Ingen ström flyter mellan plattorna. Mellanrummet fylls ofta med ett isolerande material med hög permitivitet för att öka kapacitansen.Det finns även kondensatorer med variabel kapacitans, vridkondensatorer och trimkondensatorer. En vridkondensator används för frekvensväljaren på en radioapparat och då man vrider på ratten för stationsinställning ändrar man vridkondensatorns kapacitans.
