Den judiska kalendern (eller hebreiska kalendern) har sin utgångspunkt i världens tillkomst, vilket enligt den mosaiska skapelseberättelsen är den 1 oktober år 3761 f.Kr. Den bestämmer tiden för de judiska helgdagarna, vilken del av Torah som ska läsas vid lördagens gudstjänst, yahrzeits (årsdagen för de bortgångna). Innevarande dygn överlappar med den 15 Iyar 5780, men det judiska dygnet började kvällen innan klockan 18.00.
Bakgrund och beskrivning
Kalendern byggde ursprungligen på direkt observation av månens fas för att bestämma månad samt observation av mognaden av korn för att bestämma eventuellt skottår. Denna kalender används ännu idag av karaiter. Först efter Jerusalems förstörelse år 70 började kalendern standardiseras med aritmetisk grund, med målet att efterlikna den gamla observationsbaserade kalendern. De principer för kalendern som gäller idag nedtecknades 1178 av Maimonides i Mishneh Torah.
Den judiska kalendern är en lunisolarkalender, liknande den kinesiska kalendern, som mäter månader i månkretslopp och år i solkretslopp. Detta till skillnad mot den nästan helt och hållet månkretsloppskopplade islamska kalendern och den nästan helt solkretsloppkopplade gregorianska kalendern.
Ett normalt år i den judiska kalendern har tolv månader, och eftersom tiden för ett månkretslopp är ungefär 29,54 dagar har normalt hälften av månaderna 29 dagar och den andra hälften 30, totalt 354 dagar.
Copyright 2024 puzzlefactory.com Alla rättigheter förbehållna.
