En hiss är ett transportmedel för personer eller varor, oftast mellan våningsplan i byggnader. Hissar kan använda sig av stålvajrar, eller numera också gummiremmar med stålkärnor, och en elmotor som lyfter och sänker hissen, alternativt en hydraulcylinder som lyfter och sänker hissen genom att kolven pressas ut och dras ihop av ett hydraulaggregat.
Hissarnas viktigaste säkerhetssystem uppfanns av Elisha Otis och visades på världsutställningen 1853. Systemet revolutionerade hissmarknaden, eftersom det var förenat med stor risk att färdas i hissar. Otis uppfinning förhindrade hissarna från att gå med överhastighet nedåt vid till exempel ett brott på de bärande linorna eller andra mekaniska fel som kan orsaka fritt fall. I princip alla moderna hissar använder fortfarande fångapparater av olika slag för att säkerställa säkerhet.
Konstruktion
Hissar med och utan motvikt
De flesta hissarna har en motvikt som håller emot så att elmotorn inte behöver lyfta så hög vikt, balanseringen bör vara 50/50 med halv last i korgen för att få högsta möjliga lyftkraft med minsta möjliga genomsnittliga energiförbrukning, på detta vis behöver motorn i snitt aldrig lyfta mer än halv last oavsett färdriktning. Hissar med motvikt är att föredra ur komfort- och energisynpunkt, men ibland går det inte att få plats med en hiss med motvikt. I dessa fastigheter kan det istället gå att få in andra hissmodeller.
Alternativen till hissar med motvikt är följande: Motviktlös hissmaskin där linorna (vajrarna) lindas upp på en lintrumma, hydraulhiss där korgen lyfts med hjälp av en hydraulcylinder som står på gropbotten, kedjedriven hiss där korgen "klättar" på kedjor eller kuggstång i schaktet samt skruvhissen där korgen "skruvas" upp och ned med hjälp av en mutter monterad i schaktet som drivs av en motor monterad på korgen/plattformen.
