Evangelium - pussel på nätet

Evangelium (ytterst av grekiska ευαγγέλιον, ’glädjebudskap’) kallas i kristendomen de nedskrivna framställningar som förtäljer om Jesu liv, ord och gärningar, några av de äldsta bevarade skrifterna återfinns bland Chester Beatty-papyri och Egerton 2-papyrusen. De fyra skrifter som har godtagits officiellt av kyrkan och införts i Nya Testamentet och behandlar Jesu liv och verksamhet utgör tillsammans de kanoniska evangelierna: Matteusevangeliet, Markusevangeliet, Lukasevangeliet och Johannesevangeliet. Förutom dessa fyra finns ett flertal så kallade apokryfiska evangelier, som inte godtagits som officiella kristna urkunder. Tomasevangeliet hade en viktig ställning inom gnosticismen.

De fyra kanoniska evangelierna

Matteusevangeliet

Markusevangeliet

Lukasevangeliet

Johannesevangeliet

Apokryfiska evangelier

I den apokryfiska litteraturen finns också några skrifter som brukar kallas evangelier. Bland dem finns:

Tomasevangeliet

Petrusevangeliet

Judasevangeliet

Filipposevangeliet

Nikodemosevangeliet

Maria Magdalenas evangelium

Tomas barndomsevangelium

Jakobs protevangelium

Evjoniterevangeliet

Hebreerevangeliet

Egypterevangeliet

Det grekiska egypterevangeliet

Det koptiska egypterevangeliet

Nasaréerevangeliet

Sanningens evangelium

Egertonevangeliet

Hemliga Markusevangeliet

Oxyrhynchuos 840-evangeliet

Oxyrhynchos 1224-evangelietDe apokryfiska evangelierna anses i allmänhet vara yngre än de kanoniska och många av dem står för en avvikande teologisk tradition såsom gnosticism. En del kan dock innehålla gammal tradition såsom Tomasevangeliet.[källa behövs]

Ursprunget till de kanoniska evangelierna

Tre av de kanoniska evangelierna, Matteusevangeliet, Markusevangeliet och Lukasevangeliet, kallas synoptiska då de har mycket material gemensamt. Dessutom innehåller de så kallade särstoff, material som de andra evangelisterna inte använder. Bibelforskningens vanligaste förklaring till detta är tvåkällshypotesen, enligt vilken Matteus och Lukas använt Markus som källa för sina skrifter och dessutom en gemensam källa, förlorad i historien, av forskarna kallad Q-källan (källan kallas Q efter tyska Quelle, ’källa’). Denna uppfattning är känd som "Tvåkällshypotesen".