Den franska nya vågen (fr.: la nouvelle vague) var en strömning inom den franska filmen under 1960-talet. Den inleddes 1959 och omfattade många ur den nya generation franska regissörer som debuterade åren 1958–1962. Bland de viktigare namnen fanns Alain Resnais, François Truffaut och Jean-Luc Godard.
Historik
Bakgrund
Skribenter i det franska filmmagasinet Cahiers du cinéma bestämde sig för att omsätta teorin om en auteur — regissören som centrum i allt filmiskt skapande — i praktiken genom att själva börja göra film. Filmer av Jean Renoir och Jean Vigo sågs som förebilder.
Tidigare skribenter i magasinet som François Truffaut med De 400 slagen (1959) och Jean-Luc Godard med Till sista andetaget (1960) inledde den franska nya vågen. Andra regissörer som gjorde avtryck var Claude Chabrol, Jacques Rivette, Eric Rohmer, Louis Malle, Agnès Varda och Alain Resnais.
Stil och utveckling
Filmerna tog sig nya uttryck, som tagningar som varade i sju minuter (exempelvis den berömda trafikstockningen i Godards Utflykt i det röda). Filmerna hade också existentiella teman, med en betoning av individen och ett gillande av det absurda i människans existens. Inte bara teman och uttryck var viktigt, utan också hur de filmades.
Copyright 2024 puzzlefactory.com Alla rättigheter förbehållna.
