Efternamn är i flertalet kulturer idag familjenamn eller släktnamn, det vill säga den del av en persons namn som anger till vilken familj eller släkt hon eller han hör. Förr var andra tillnamn – baserade på faderns förnamn (patronymikon), undantagsvis moderns (metronymikon), personliga egenskaper, ursprung, hemgård, hemort, yrke eller liknande – vanliga som efternamn.
I många delar av världen, inklusive Sverige, kom inte familjenamn i allmänt bruk förrän under 1600- till 1900-talen, och det finns än idag kulturer som inte använder dem. I finlandssvenskan användas officiellt enbart termen "släktnamn", och i namnlagen har stadgats, att "var och en skall ha ett släktnamn och ett förnamn".
I många asiatiska kulturer nämns och skrivs familjenamnet först, när man refererar till en individ (se exempelvis japanska namn), medan man i de flesta kulturer i västvärlden uttalar familjenamnet sist, vilket givit upphov till termen efternamn.
Register, kataloger och arkiv sorteras i bokstavsordning i första hand baserat på efternamn, i andra hand förnamn. Därför skrivs personnamn ofta på formen Efternamn, Förnamn i register. På Island, där patronymikon är norm, sorteras istället på förnamnet.
Svenska efternamn
De svenska patronymikonen, i form av son- och dotternamn, har försvunnit eller förvandlats till släktnamn. Bruket att barn antar faderns patronymikon som familjenamn började förekomma sporadiskt i Sverige på 1700-talet och blev allmänt förekommande i många socknar vid 1800-talets slut.
Copyright 2024 puzzlefactory.com Alla rättigheter förbehållna.
