Lurendrejeri betyder i modern svenska en planerad handling som är tänkt att vinna förtroende hos en person för att sedan bedra denne, ofta i syfte att tillskansa sig pengar. Denna typ av brott sorteras i Sverige in under bedrägeri, dobbleri eller förskingring. Ordet betydde ursprungligen smuggling.En vanlig typ av bedrägerier är att offren frestas med pengar från en moraliskt tvivelaktig affär som de kommer att få tillgång till, mot en summa pengar. Sedan "råkar" affären gå snett, vilket betyder att det inte blir någon vinst. Eftersom offren tror att misslyckandet berott på otur, och eftersom affären är olaglig eller omoralisk, brukar de sällan anmäla brottet. Ett vanligt uttryck inom bedragarkretsar är därför "Man kan inte lura en ärlig människa." I själva verket bygger många bedrägerier på att offret ska se en falsk möjlighet att överlista bedragaren.
Vanligtvis arbetar bedragare tillsammans i grupper, så att en person uppmuntrar offret att svälja betet, medan en annan genomför själva "blåsningen", och en tredje spelar den falska kassakon som ska luras.
Gränsen mellan laglig försäljning och sådana här bedrägerier är flytande.
Till lurendrejeri hör även så kallade bondfångare (av tyska Bauernfänger), personer som utnyttjar någons dumhet eller godtrohet. En bondfångare kallades också den av näver flätade struten med syfte att få vederbörande att sticka in fingret i den samma för att i samma stund fastna, eller fångas, för att efter en stund betänketid förstå att ”vrida” fingret en smula för att få ”flätningen” att släppa tillräckligt för att få ut finger ut det samma ur ”struten”).
