Bön - pussel på nätet

För den tibetanska trosinriktningen, se Bön (religion).

Bön innebär direktkommunikationen inom religionen, med kontakt mellan den troende och en eller flera gudomar och förekommer inom de allra flesta religioner. Den kan grovt indelas i lovprisning/tacksägelse/tillbedjan (ett exempel är muslimernas salat) och i vädjan/anhållan, alltså ber man om en förmån för sig själv eller andra (t.ex. förbön) och eventuellt beskriver den aktuella situationen, ibland som en klagan (jfr Ps 88). Bönen är ofta formulerad, men kan också vara ordlös (se kontemplation) och kan utföras enskilt eller tillsammans med andra, i hemmet eller i en byggnad tillägnad religionen (tempel, kyrka, moské, kloster, etc). Bönen kan således ha många olika ändamål, och olika religioner och traditioner har utformat bönen på många olika sätt. Besvärjelser och trollformler kan ha samma syfte som vädjan/anhållan, men är snarare försök att genom magiska riter manipulera naturliga eller övernaturliga krafter, oftast på en lägre nivå än den gudomliga i gott eller ont syfte. Prästvälden har genom historien "degenererat" till magi, å andra sidan är jaktmagi bevarad i form av grottmålningar och hällristningar bland de äldsta exemplen på mänsklig vädjan till en högre maktVissa religioner vänder sig mot en tillbedjanspunkt, till exempel muslimer mot Mekka, bahá'íer mot Qiblih och i vissa fall judar mot Jerusalem.

Former för bön

De stora andliga traditionerna erbjuder en bred uppsättning av tillbedjande handlingar. Det finns morgon- och kvällsböner, tackböner vid måltider och ärevördiga fysiska gester.