Ansiktet är ett centralt komplex av sinnesorgan som ofta omfattar lukt, syn och smaksinne. Hos de djur som har ett ansikte är det oftast placerat på den ventrala ytan av huvudet. Begreppet används främst om människan och vad det omfattar varierar beroende på definition, men oftast ingår pannan, ögonbrynen, ögonen, näsan, kinder, mun och hakan, men definitionen kan även omfatta hår, ansiktsbehåring och öron. Ansiktsuttryck används för kommunikation, och ansiktet utgör en central aspekt av en persons utseende och identitet. Ansiktet är det viktigaste igenkänningstecknet för en individ.
Ansiktets skelett
Ansiktets skelett består dels av pannbenet, som det delar med hjärnskålen (i strängt anatomisk betydelse tillhör pannbenet enbart den senare), dels av de egentliga ansiktsbenen: okben, överkäksben, näsben och underkäkar, vilka mellan sig innefattar de stora ansiktsöppningarna: ögonhålornas, näshålans och munhålans. Över denna ansiktets stomme, kompletterad med näsbrosk och öronbrosk, är dragen en mask av mjukdelar: muskler, nerver, kärl och hudsystem.
Ansiktets muskler
Ansiktets muskler är dels tuggmusklerna, dels den mimiska muskulaturen. De förra, på varje sida fyra till antalet, är utvecklingshistoriskt gamla och arbetar kring käkleden mellan underkäken som rörlig och kraniet i övrigt som fast punkt. De mimiska musklerna är utvecklingshistoriskt sett ett sent förvärv och är de enda musklerna i människokroppen, som är belägna i underhudsbindvävnaden.
