Akvedukt (lat. aquæductus, vattenledning), är en smal sluten eller öppen ledning, som med självfall ska leda ett vattendrag eller en kanal över hinder i form av dalgångar, vägar, järnvägar eller andra vattendrag. Akvedukter användes särskilt för antika städers vattenförsörjning.
Med akvedukt kan även avses en bro som leder en vattenväg, vanligen en kanal, över en väg eller över ett lägre område i naturen.
Romerska akvedukter
Med akvedukt menade romarna främst en vattenledning som hade till uppgift att förse en stad med dricksvatten från avlägset belägna källor. Vattnet leddes i övertäckta, murade rännor, som vilande på kraftiga valv och ofta i flera våningar byggdes över dalarna. Många av dessa anläggningar finns fortfarande kvar att beskåda. Minst lika ofta var dock vattenledningarna, "kanalerna", grävda som övertäckta diken direkt i marken. I staden Roms fall utgörs 80 procent av akvedukternas sträckning av sådana enkla kanaler. Stor omsorg lades vid att hitta den mest kostnadseffektiva sträckningen för en akvedukt.
